Jag älskar julen ♥
Julen är den mysigaste högtiden utan någon som helst tvekan... JAG ÄLSKAR JULEN!
Måndag igen, helgen går alltid alldeles för snabbt! Nu har jag tänt mitt lilla söta röda ljus och satt en adventljusstake i fönstret och sitter och småmyser...
Idag kom en stor sänding med julstjärnor, heter de inte så de fina röda julblommorna?
Då blev det minsann julstämning i mitt frusna hjärta! :)
Helgen var super mysig, väldigt lugn, äta god mat, mysa med glögg och en massa tända ljus... Det är bara underbart! Började julshoppingen men tro f-n att det bara blev saker till mig till en början... det är såå typiskt mig så det är inte klokt. Men vi fick ihop lite saker i allafall men har myycket kvar....
Veckan kommer bli hektisk, mycket träning och mycket annat men det får ordna sig.... Advent får allt att bli mysigt och varmt...
Min söta lilla bror bestämde sig i går natt för att bege sig hem..!?? Hemlängtan..? Ingen vet väl riktigt varför men bokar man en flygbiljett från Sundsvall till Malmö mitt i natten så vill man nog väldigt gärna komma hem.... Ska bli mysigt...
Dock är hans rum numera övertaget av mig... + att jag sover i mitt gamla rum... Hans bar = halvt sminkbord... (väldigt bra sådant) Hade tänkt hinna fixa undan det men killen e redan hemma och jag är på jobbet så det gick inte... Aja..
Jul jul mysiga jul..... jag längtar♥
Jag hoppas det kommer en dag....
När jag inga bekymmer har, när allt bara känns underbart.
Jag hoppas att alla omkring mig mår lika bra som jag, gamla som unga...
vänner, som personer jag endast känner flyktigt.
Jag vill känna mig bra i både kropp och själ, och se fram emot en ny dag.
Jag vill glömma alla problem, alla dispyter jag har haft med människor, jag vill låtsas
att allting i mitt liv är perfekt. Jag vill att folk ska tro att mitt liv är perfekt.
Jag vill inte bråka, jag vill inte såra, jag vill sprida kärlek och värme... jag vill att folk ska
vilja vara där jag är. Jag vill inte tvinga folk att vara där jag är. Tvinga folk att höra av sig
eller att träffas.
Jag vill känna att jag är omringad av vänner vart jag än går, att jag har någon att ringa när jag
mår dåligt, någon som alltid kommer att lyssna utan att berätta det för någon annan. Någon som
ger mig goda råd och en stor, varm kram. Ibland är det allt som behövs.
Jag vill kunna lita på folk omkring mig, och veta vart jag har människorna i min omgivning.
Jag vill vara den som är med på alla fester, den som alltid är ute bland folk och har en stor umgängeskrets.
Jag vill vara den som alltid blir bjuden på de rätta festerna och som aldrig behöver bjuda in sig själv...
Jag vill vara någon man saknar, någon som man inte vill vara utan...
Vänner är där för evigt brukar man säga, medan pojkvänner inte alltid stannar kvar...
Men om alla ens riktiga vänner försvunnit, svikit och sårat... om alla vänner struntar i att ringa, nästan aldrig vill träffas, alltid är ute på de där festerna utan att säga till, och berättar för alla andra vad man berättat i förtroende. När man hela livet värderat de nära vännerna framför flyktiga vänner man träffar ute.. och alltid behandlat sina vänner väl, ställt upp och alltid frågat en extra gång om allting verkligen är bra. En nära vän märker alltid när något är fel...
När plötsligt alla försvunnit och man sitter där ensam kvar... visst finns där vänner kvar, men ingen som man ringer bara när man behöver sällskap och någon att prata med. Ingen som man ringer när man mår som sämst och behöver prata ut. Ingen man ringer när det hänt något i familjen eller med pojkvännen. Ingen.
Det är tungt att inse att man sitter där helt själv. Det tar lång tid att överhuvudtaget acceptera sin situation. Det börjar som alltid med förnekelse... men när det sedan går upp för en hur det verkligen är, och hur länge situationen pågått så känner man sig fruktansvärt ensam, fruktansvärt dum. Hur fan kunde de gå så långt?
Tankarna ligger där och gräver, varje kväll när man ska sova, varje morgon när man vaknar upp i sin säng. Hur länge ska det fortgå? När kommer det nya vänner, riktiga vänner?
Det är jkligt svårt att förklara något som för alla är så självklart, eller att säga alla är fel, för det finns så många som har det så otroligt mycket värre än jag. Men för de flesta så finns det alltid någon, den där någon som bara finns där. Och den där någon är inte en pojk/flickvän.
Den där någon är en vän.
Utan min pojkvän hade jag gått under. Utan att veta att det fanns någon där ute som tänkte på mig, som vill vara med mig och som bryr sig om mig hade jag inte orkat. För även om han är min absolut bästa vän så är kärlek alldeles för komplicerat alldeles för osäkert för att man ska kunna lita på att det finns där för evigt.
Skillnaden mellan kärlek och vänskap är att i kärlek finns det så otroligt mycket mer känslor involverat. Detta innebär både glädje och sorg. Det innebär även att mitt i kärleksrus och förälskelser så uppkommer alla möjliga jobbiga tankar, en del som man ska ta upp med sin partner och sedan allt det där andra som man måste prata med den där någon om. Någon som bara lyssnar. Någon som vill lyssna, som vill hjälpa, någon som får en att inse att vissa saker inte är så allvarliga, någon som kan hjälpa en att lösa en jobbig situation.
Den där någon.
Men i vänskap finns det självklart även kärlek. Men det är en helt annan typ av kärlek. En kärlek som alla människor behöver.
Detta blev inget kort inlägg, men när man börjar går det inte att sluta. Jag vet helt ärligt inte vad det tjänar till att berätta om sina känslor i en BLOGG på internet.. egenligen är det så jkla sjukt, så fel!
Men faktum är att det ibland är skönt att skriva ner exakt det skit som går runt där inne, den klumpen som alltid finns, den jag vill ha bort.
Det jobbiga är att tänka på allt jag haft, och vad som är kvar idag. Var gick det fel?
Hade jag kunnat spola tillbaka tiden hade jag gjort det. Ändrat på allt som gick snett.. fortsatt att hänga med de "coola" på gymnasiet, slutat på handboll och hängt med mina kompisar, struntat i skolan och suttit på café istället... Allt för att ha kvar... någon...
Problemet är, att hade jag gjort så som de krävde av mig,
då när jag till sist stog där med 2 kvar..
så hade jag inte haft den personen i mitt liv som betyder allt för mig idag.
Den person som jag hade offrat allt för...
till och med mitt eget liv ♥
Fundering nr 2!
Nu har jag sovit, nu har jag tänkt...
Mitt långa inlägg igår var inte mer än ett sätt att skriva av mig.. släppa ut tankar och funderingar.
Men vad inser jag när jag ligger och ska somna.... vad var meningen om inte personen som behövde läsa vad jag skrivit, ens vet om att jag har en blogg.... personen ifråga som jag självklart inte nämner vid namn kommer aldrig någonsin läsa vad jag skrivit....
Den enda som vet min blogg är Mamma Anka, det är verkligen ingen annan som vet om den. Jag har inte velat berätta om den för någon annan... Kanske borde jag i smyg berätta för personen att jag har en blogg och hoppas på att personen läser mina gamla inlägg....
Hm... vem vet..kanske en idé?
En bra idé!
Nu sitter jag här på jobbet... imorgon ska jag till min älskling! ♥
Och stackars, stackars mamma Anka ska till tandisen... hoppas han är snäll annars, ja annars så slår jag ner honom det lovar jag..... För man muckar inte med mina arbetskollegor... dom e bäst! :)
Faktum är att jag kommer sakna Fredde, Berra, Mamma Anka och Faster Anka super mycket.... det kommer bli jätte jobbigt... Jag har haft så j-kla kul under min tid här, och jag hoppas att dom tycker detsamma! usch det är inte lång tid kvar nu....
Älskling älskling jag vill ha fredag nu.... (han vet ju inte heller om att jag har en blogg!)
Ska han få veta det tycker ni?
♥
Jag älskar min kusin! ♥
Och nu ska ni inte tro att jag älskar min kusin på fel sätt för det gör jag verkligen inte ! Haha!
Nä min kusin är så himla underbar och vi har alltid haft så himla kul ihop, men träffats alldeles för sällan!
Hon bor i Norge och jag i Sverige, och jag skulle inte kunna tänka mig en jul utan henne och resten av hennes familj. För mig är det bara JUL om den firas med våra familjer tillsammans. I år var det väldigt nära att det inte blev någon gemensam jul, och jag kan inte beskriva hur glad jag blev när de ringde och sa att de skulle komma :)
Min kusin är bra på alla sätt. Hon är snäll, omtänksam, rolig och såklart grymt snygg, hon är ju min kusin ;)
Haha, nä men jag gillar verkligen min söta kusin och jag är glad att hon finns. Tack för att du finns! ♥
Vissa saker är inte okej
Alla kommer vi komma till en punkt i våra liv när vi står med ett problem som hur man än gör... blir fel.
Eller jag vet inte helt om man kan förklara det så, har svårt att uttrycka denna tanke i ord ska ni veta.
När någon man tycker om, någon man bryr sig om, någon man träffar ofta.. gör något som inte är okej.
Vad gör man då?
Ska man ens göra något? Det är den stoora frågan!
Gör man något, så kommer personen ifråga bli sårad, och även galet förbannad... man kommer troligen aldrig prata med varandra igen.
Gör man inget, så skadar det på ett eller annat sätt en annan människa, eller flera människor om man kollar i ett större perspektiv. Men det gör även mig förbannad, då personen drar fördel på andras bekostnad och slinker undan.
Hm.... detta är ett stort problem....
Något som jag troligen aldrig kommer att just göra något åt... Är jag feg då?
Är det jag som står vid sidan om som plötsligt har bollen i min hand, förmågan att göra något åt problemet, även om det skulle kosta mig så otroligt mycket mer än vad jag får igen av det....
Jag tror att alla som skulle läsa detta skulle känna igen sig, antingen genom en situation man befinner sig i just nu, eller en situation man en gång varit ....
För hur kommer det sig att vissa människor här i livet tycks kunna göra vad dom vill, när dom vill, och skiter sedan fullständigt i hur deras handlingar påverkar andra människor...
Alla gör vi fel, alla har vi sårat människor på olika sätt... ingen är perfekt... men hur långt får man egentligen hålla på? Inser vissa aldrig att NU är det dags att ställa saker tills rätta, även om det innebär en förlust för dom själva?
Vissa saker tycker jag inte är okej. Inte så konstigt kanske... men vissa saker är FAN inte okej... och ändå kan jag snällt sitta bredvid och låtsas som ingenting. Är det inte sjukt egentligen..?
Nu är jag upprörd, nu är jag lite smått arg... men jag kommer aldrig säga till!
Det kan vara den lätta utvägen, men i något som inte berör mig, något som jag egentligen inte har något med att göra, så kan jag inget annat göra än att stå vid sidan om och titta på när någon såras, och någon gör saker som inte är okej.
En tankeställare för vissa.... för det är meningen...
Något av sova på.... något som jag ska sova på
Tänk om folk kunde börja tänka på andra... hur skulle vår värld se ut då??
♥
♥Nu är det snart jul, lyssna och njut♥
På jobbet 07.05 ♥
Efter en mycket hektisk helg sitter jag här i mitt vaktmästeri (får jag säga mitt) och tycker lite smått synd om mig själv. Mamma Anka och Fredde är redan på plats vilket är trevligt! Mamma Anka e uppe varje morgon och här och öppnar klockan 7, det är mäkta imponerande! :)
Helgen har gått otroligt snabbt, känns som det var igår som jag blev upphäntad här på jobbet av Henrik (ifrån Kivik) och vi gav oss iväg mot Västra Frölunda. Ibland är det egentligen helt otroligt hur man kan klicka med andra människor, vad är oddsen för att man ska kunna ha kul och likna någon annan som man aldrig har träffat!?
Vi hade skit kul i bilen på väg upp, bara det att han körde som en galning och låg i 140, 2 meter bakom bilen framför och tryckte.. och jag vågade ju inte säga till honom när jag knappt kände honom. Efter en timme så säger han: -Alltså jag är ledsen att jag kör som jag gör men vi har jätte bråttom. Vi skulle träffa de andra på Rumpan Bar och äta middag... (Till historien hör att han hade haft körkort i en månad, vilket jag inte visste från början)
Sedan träffade vi Mikaela och Oscar x 2 från den kungliga hufvudstaden på Rumpan Bar... en bar som jag endast trodde fanns i min källare (min brors snygga bar), men tydligen fanns det en till...
Det var så sjukt härligt att ha träffat de andra och pratat så de kändes lite som man kände varandra.. annars hade jag kommit dit själv och då hade det kunnat gå hur som helst.... Tack gode gud för det!!
Mikaela var jätte härlig och vi hade skit kul i helgen så det känns jätte bra! Så summa sumarum tror jag att det kommer bli bra trots att jag undar vad jag gett mig in på (såklart) ... det kommer bli tufft, mycket tårar och mycket smärta, men tro fan att jag ska genomlida detta med flagfgan i topp!
Fortsättning följer...♥
Detta bakade jag igår.. tjuvstart på julen + man blir omtyckt på jobbet ♥
♥Saftigt saffransbröd♥
50 bullar Ingredienser
| 150 g smör | |
| 6 dl mjölk | |
| 1 g saffran | |
| 1 msk strösocker | |
| 50 g jäst | |
| 1 st ägg | |
| 0,5 tsk salt | |
| 11 dl vetemjöl | |
| 9 dl vetemjöl special | |
| 125 g smöt | |
| 1,5 dl strösocker | |
| 2 tsk stött kardemumma | |
| 1 st ägg till pensling |
Garnering
| 75 g smält smör | |
| 2 dl Strösocker |
Tillagning
2. Stöt saffranet med socker och blanda ner i degvätskan.
3. Finfördela jästen i en bunke och häll den fingerljumna degvätskan över. Tillsätt ägg.
4. Tillsätt salt och det mesta av mjölet. Arbeta till en smidig deg. Strö över lite mjöl och låt degen jäsa övertäckt ca 40 min.
5. Rör smör och socker poröst. Tillsätt kardemumma. Arbeta ner smör- och sockersmeten i degen med elvispens degkrokar.
6. Ta upp degen och baka ut den till bullar.
7. Lägg bullarna på bakpappersklädda plåtar. Låt jäsa övertäckta ca 20 min.
8. Sätt ugnen på 225°. Pensla bullarna med uppvispat ägg. Grädda mitt i ugnen ca 12 min. Låt svalna.
9. Pensla med smält smör och doppa i socker.
Skit grym låt
Mitt tips
Lars Wallins Lipgloss Peggy ♥Tips på en super bra sminkblogg! ♥
Hittade häromdagen en sminkblogg som är helt fantastisk. Jätte bra smink och hudvårdstips, både till vardags och till fest. Dessutom jätte snygga sminkningar och videobloggar och hur man får till även de enklaste sakerna som att lägga en riktigt bra bas. Jag blev överlycklig!
Gå in och se hennes blogg, http://blogg.veckorevyn.com/lindas-sminkblogg/
Jag hittade en klar favorit, Lars Wallins lipgloss Peggy. Otroligt snygg färg!
Nu sitter jag här på jobbet, snart gäller de... klockan 4 blir jag hämtad av Henrik och vi åker upp mot Göteborg.. och infohelgen..
Jag är väl nervös men mer för töntiga saker så som hur folk ska tycka jag är, om jag är sämst av alla fysiskt och om jag kommer hitta från regementet till bussen hem... haha
Jätte skönt att prata på facebookchatten med en tjej som även hon ska upp dit, Mikaela.. jätte trevlig (och det känns som om vi är jätte lika vilket är super kul) Vi får väl se.. fortsättning följer, det kanske blir super super kul vem vet? 
Jag har bakat saftiga saffransbröd som typ är sockerbullar fast med lussesmet.. mums! Så nu är kollegorna glada!
Ha en bra dag Puss och Kram L
wish me luck♥
Åka bil med någon man inte känner.... ?
Då sitter man här igen..♥
Har ätit frukost med mina kära kollegor och gått postrundan, nu är det svara i telefon för hela slanten!
Pratade med min älskling igår... han bad om ursäkt och vi pratade ut (vilket kändes bra) allt var ju bara en jkla skitsak egentligen.. hans fel dock
Men det känns bra att få prata med någon, någon som saknar just mig och längtar efter mig.. det känns väldigt bra ♥
Igår var jag ute och sprang mitt eget coopers på idrottsplatsen i Lund... höll bokstavligt talat på att blåsa bort, det var helt sjukt.. och det flög kartongbitar bredvid mig i mörkret och jag stog till och med stilla i motvinden, jag kom INGENSTANS! Men jag var ute och sprang och jag mesade mig inte, det är det viktigaste!
Nu på fredag ska jag som sagt upp till Västra Frölunda på info helg inför lumpen. Och jag har fått kontakt med en tjej som jag inte helt vet var hon bor (super trevlig) och en kille från Kivik. Det var ganska intressant faktiskt.
Det var nämligen en kille som la till mig på Facebook och vi hade 5 gemensamma vänner som var helt, helt spridda från olika håll och kanter så jag tänkte "jag känner inte denna killen" och klickade bort hans vännerförfrågan. Men han la till mig igen och jag skrev ett meddelande och frågade vem det var... Han svarade då att vi skulle göra lumpen på samma ställe!
Världen är så jkla liten. Det bevisas genom de vännerna vi hade gemensamt. Han kände en tjej som gått på mitt dagis, en tjej som jag gick i samma klass som 6-9, en kille som gick i min parralellklass på gymnasiet, en kille som var med i katterevyn på min gymnasieskola och en tjej som jag konfirmerade mig med uppe i Nyköping som bor i Hbg! Är det inte sjukt...
Nog om det... jag har i allafall fått biljetter av "lumpen" upp till Gbg, men denna kille, Henrik smsade och sa att han skulle köra upp (wiie sällskap!)
Så nu ska han hämta mig här i Malmö efter jobbet på fredag och så ska vi köra upp....
Meen kan man verkligen åka bil i 3 timmar med någon man aldrig pratat med i telefon eller träffat!?
Jag får verkligen hoppas att man kan de... haha
Puss och kram L ♥
Dagens mysiga låt ♥
Nu har jag övertaget....
Först skickar han inte ett enda sms på hela dagen... (där gick idén om att stänga av mobilen helt i kras)
Jaha tänkte jag ... men då när jag satt hemma i soffan och kollade på vänner hörde jag sms-signalen.. SHIT! sprang till mobilen och läste ett litet "förlåt-sms" - snabbt stängde jag av mobilen... nu kunde han ringa och få mobilsvar, nu visste han att jag var ledsen på riktigt!
Men vad händer sen... jag stack iväg till Gerda för att gymma... träffade en kille ifrån Sthlm som jag inte träffat sen vi var på språkresa i Scotland (2003!) .. jag hade en liten crush på honom då kan tilläggas... Och då tänkte jag, ska jag gå fram och säga hej eller inte!?
Jag såg att han sneglade lite åt mitt håll, men shit va hemskt om vi står där mitt på gymmet och han bara "Ne.. ledsen .. vem är du!?" eller något i den stilen... Ne, svettig som jag var och inte i mina snyggaste kläder struntade jag i att fråga en gammal sommarförälskelse om han kom ihåg mig... lilla L... <3
Nog om det.. när jag sedan kom hem hade jag fått ett till sms där det stog "Förlåt"... stängde av mobilen... gick och tog en lång, varm dusch...satte på mobilen igen (ett ? hade han skickat)...
Allt var förstört.. han hade inte försökt att ringa mig.. ! Han trodde nu bara att jag ignorerade hans sms (vilket jag såklart också gjorde) men meningen var ju att han skulle tro att jag bara stängt av min mobil hela dagen för att jag inte orkade prata med honom... Är jag konstig? Förmodligen
Jag hade sedan på mobilen hela natten utan att han ringde...
Nu har jag nog övertaget trots allt... hoppas jag
Nu är jag sur bara för att jag vill vara det.. för att på något sätt sätta ner foten. Jag är snäll som ett lamm egentligen haha!
Nu är ska jag dela ut post i min lilla receptionist-outfit!
Vi fick super goda danska wienerbrödbullar av Fredde som fick tillbaka sitt körkort idag efter att ha haft en jkla otur med männen i blåuniform för 2månader sedan...
Now everything is back to normal... eller?
Kärlek är.... ♥
att tänka på någon hela tiden.. att bli glad när man tänker på någon
att kunna vara den du är och ingen annan... och när du vaknar upp på morgonen... utan smink och ser hemsk ut, så finns det någon där som kysser dig och säger att han älskar dig naturlig och utan smink
Är detta verklighet eller är det en drömvärld... ? ♥
För mig var det verklighet... nu är det min drömvärld...
Visst har jag fortfarande pojkvän, men nu mera kallar man vårt förhållande
LÅNGDISTANS FÖRHÅLLANDE....
och ja det suger!
Men vad kan jag göra? Ingenting... Bara hoppas på att de håller och fungerar att ha långdistans i 1,5år...
för snart ska jag in i lumpen och då är det jag som är borta ...
(Och då spelar det fan ingen roll om han bor kvar där uppe i L ! )
Och jag är borta i 11 månader..
Fast man måste ändå säga att man uppskattar tiden man är tsm på ett helt annat sätt än tidigare.. längtar hela tiden tills vi ses...
Om jag skulle ge ett tips till någon som ska inleda ett långdistansförhållande så skulle det vara att ha kontakt varje dag... Lite söta sms hit och dit... och VIKTIGAST av allt... Ringa innan den ena av er ska sova och säga Godnatt... det gör vi varje kväll..... ♥
Borde han inte ha smsat nu...
klockan är ju ändå 14.38.....
Snart dax för eftermiddagskaffe med mamma Anka, Berra och Fredde ♥
Saknar dig babe... även om jag är sur!
En helt vanlig tisdag... eller? ♥
Nu sitter jag här på jobbet, ute i mitt lilla söta vaktmästeri. Lite små kyligt och just nu står någon gubbe och håller på med frankeringsmaskinen, MIN FRANKERINGSMASKIN, undra vad han gör egentligen!?
Men han verkar kunna sin sak, kanske är frankeringsgubben själv?
Jag lär nog aldrig få veta de...
Jag och min lilla Älskling har bråkat..väldigt mycket igår... jag har på mobilen nu för att se om han smsar men jag tänker inte svara! Sen ikväll kommer jag stänga av mobilen så han inte kan ringa, så han ska förstå att jag är riktigt ledsen. Jag blev riktigt ledsen! Över en jävla skit sak. Sen gör han det bara värre och värre genom att snacka en massa skit.. och plötsligt har World War III dratt igång!
Aja, vi får väl se. Trots att jag och Älskling tjafsar mycket mer nu och speciellt efter att han flyttat till L, varför skulle han flytta dit? Men aldrig, aldrig har jag varit orolig att våra gräl ska gå för långt.. vi eller jag är bara envis.. vi pratar inte.. dryga sms... och sen har vi en eller flera minstsagt kalla samtal och sedan blir vi vänner.
Skillnaden är att när vi är tillsammans så blir alla dessa "onödiga små gräl som bara är till för att man vill att de ska va där", (skumt) dessa försvinner helt då man är tillsammans för då inser man ganska snabbt hur onödigt det är att gräla när man kan göra annat.... !?
Ännu en tisdag.. på fredag ska jag till Västra Frölunda och jag är väääldigt nervös.. info helg inför lumpen i januari! To be continued....♥
Saknar min älskling och längtar sjukt mycket tills jag får träffa honom om 10dagar då jag ska upp till L....
Ha en bra dag... (kanske någon som läser detta om en 100 år you never know! ♥
Ps! Gubben var en riktig FRANKERINGGUBBE, en trevlig sådan.. och jag hade pajjat maskinen ... de hade läckt ut en massa rödfärg... uupps!
