J-vla vaccinationsspruta!
Usch, usch, usch....
Nu sitter jag här måndag morgon på jobbet och det känns stundtals som om jag håller på att dö....
Vaknade 06.30 i morse av att klockan ringde och trodde helt seriöst att det var ett SKÄMT! Jag ska inte upp nu... eller?
Går upp, och inser till min fasa att jag har ännu mer ont i min arm än jag hade igår... vilket jag för övrigt inte trodde var möjligt!
Ynklig som jag är känner jag mig så fruktansvärt klen... Jag fryste bort en vårta under min fot i fredags (för första ggn)... och det gjorde verkligen as ont... Med en fot jag inte kunde gå elller stå på, skulle jag köra bil hem och stog i kö i 30min (underbart)...
Sedan hade jag bestämt mig att jag skulle ut, och jag skulle festa. Då tänkte jag så här... dricker jag mycket så måste ju smärtan i foten försvinna..!
Gjorde den det? NEJ!
Men trots allt hade jag en skit kul kväll, girls night out, bara jag och en tjejkompis på Hallands... dock lyckas jag (såklart) bränna lilleputtefingret på toastmaskinen när vi skulle äta toast mitt i natten när vi kom hem.. AJ!!
Det är inte slut än ....
Vaknar upp, mår förvånansvärt bra.. lite sliten... äter frukost och beger mig mot Carema för att bli vaccinerad..
allt gick bra det kändes inte alls, trots att jag är spruträdd..
Och då tänker jag såhär... gud vad alla är klena som har ont i armen, jag känner ingenting... Allt är bra hela dagen... lugn mysig kväll hemma...
Men! Sedan sover man lite halv dåligt.. känner att jag blivit lite små-krasslig.. snuvig.. ont i huvudet och framförallt ONT I MIN J-KLA arm...!
Hela söndagen är helt meningslös, jag gör inte ett skit... jag städade lite på mitt rum, tog ett bad, tyckte synd om mig själv, kollade på tv, tyckte synd om mig själv igen... satte på julmusik.. fick inte spela julmusik för min kära fader (för det störde!?), tyckte ännu mer synd om mig själv, ville baka chokladkola och plockade fram alla ingredienser, då kommer min kära moder och klagar och klagar "bakar du nu är inget kvar till jul, bla bla bla, gnäll, gnäll" (som om jag ens hade tänkt försöka spara det till jul), då gav jag upp och gick och la mig i min säng i ren protest....
Och nu är livet ännu värre och jag vet inte var jag ska ta vägen... och ingen julstämning finns det.. ne usch och fy....
Hoppas nu det var värt att offra sin arm för vaccinet... !
Nu sitter jag här måndag morgon på jobbet och det känns stundtals som om jag håller på att dö....
Vaknade 06.30 i morse av att klockan ringde och trodde helt seriöst att det var ett SKÄMT! Jag ska inte upp nu... eller?
Går upp, och inser till min fasa att jag har ännu mer ont i min arm än jag hade igår... vilket jag för övrigt inte trodde var möjligt!
Ynklig som jag är känner jag mig så fruktansvärt klen... Jag fryste bort en vårta under min fot i fredags (för första ggn)... och det gjorde verkligen as ont... Med en fot jag inte kunde gå elller stå på, skulle jag köra bil hem och stog i kö i 30min (underbart)...
Sedan hade jag bestämt mig att jag skulle ut, och jag skulle festa. Då tänkte jag så här... dricker jag mycket så måste ju smärtan i foten försvinna..!
Gjorde den det? NEJ!
Men trots allt hade jag en skit kul kväll, girls night out, bara jag och en tjejkompis på Hallands... dock lyckas jag (såklart) bränna lilleputtefingret på toastmaskinen när vi skulle äta toast mitt i natten när vi kom hem.. AJ!!
Det är inte slut än ....
Vaknar upp, mår förvånansvärt bra.. lite sliten... äter frukost och beger mig mot Carema för att bli vaccinerad..
allt gick bra det kändes inte alls, trots att jag är spruträdd..
Och då tänker jag såhär... gud vad alla är klena som har ont i armen, jag känner ingenting... Allt är bra hela dagen... lugn mysig kväll hemma...
Men! Sedan sover man lite halv dåligt.. känner att jag blivit lite små-krasslig.. snuvig.. ont i huvudet och framförallt ONT I MIN J-KLA arm...!
Hela söndagen är helt meningslös, jag gör inte ett skit... jag städade lite på mitt rum, tog ett bad, tyckte synd om mig själv, kollade på tv, tyckte synd om mig själv igen... satte på julmusik.. fick inte spela julmusik för min kära fader (för det störde!?), tyckte ännu mer synd om mig själv, ville baka chokladkola och plockade fram alla ingredienser, då kommer min kära moder och klagar och klagar "bakar du nu är inget kvar till jul, bla bla bla, gnäll, gnäll" (som om jag ens hade tänkt försöka spara det till jul), då gav jag upp och gick och la mig i min säng i ren protest....
Och nu är livet ännu värre och jag vet inte var jag ska ta vägen... och ingen julstämning finns det.. ne usch och fy....
Hoppas nu det var värt att offra sin arm för vaccinet... !
Kommentarer
Trackback
